Omöjliga situationer uppdagas i polisanställdas metoo-upprop, #nödvärn. Misstänkta gärningsmän och målsägande bland kollegor,vem utreder? Hur gör man när kollegor berättar om metoo-relaterade händelser och man har rapporteringsskyldighet vid misstanke om brott? Detta är en paradox som drabbar polisanställda när de engagerar sig i #nödvärn, med syfte att få slut på sexism, sexuella trakasserier, övergrepp och olika härskartekniker på sin arbetsplats. Vi lyfter flera dimensioner och konsekvenser av metoo som drabbar redan utsatta ännu hårdare.
Det är ett oerhört stort steg att våga berätta om kränkningar och övergrepp som skett på arbetsplatsen. Många har burit på sin smärta i årtionden och lidandet har i vissa fall varit mycket kostsamt på ett emotionellt, socialt och ekonomiskt plan. Att dela sina upplevelser är läkande och ger mod att stå upp för sig själv och andra.
Man blir glad, ledsen och arg när man tar del av berättelserna i #nödvärn. Glad över all värme och omtanke som man ger varandra, till tröst och läkning. Ledsen över all onödig smärta och lidande som tagit så mycket kraft och glädje från arbetet som polisanställd och från själva livet. Arg eller egentligen förbannad, över hur illa sexism, sexuella trakasserier och övergrepp samt härskartekniker hanteras inom polisorganisationen. De vittnesmål som vi samlat in under uppropet #nödvärn gör det smärtsamt tydligt att polisen alltid haft och egentligen aldrig tagit itu med dessa stora problem. På en del avdelningar kan man misstänka att det är en del av den interna ordningshållningen.
Polisen- sista utposten mot samhällets yttre kant
Alla metoo-upprop vittnar om samma strukturella fel i samhället. Men det finns två saker som skiljer polisanställdas #nödvärn från de andra:
- Polisen är den verkställande aktören för att förhindra de beteenden vi som samhälle har bedömt som oacceptabelt. Polisen ska förebygga, skydda mot och utreda de brott som exponerats av så många andra under hela metoo-rörelsen. Om vi inte har rent hus kan vi inte med bibehållet förtroende utreda andras utsatthet. Det är en fråga om tillit och transparens.
- Det finns ett inbyggt problem som samtidigt är förklaringen till att Polisen inte kan bättre än så här. Detta inbyggda problem heter Rapporteringsskyldighet, Polislag (1984:387)
9 § När en polisman får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal, skall han lämna rapport
om det till sin förman så snart det kan ske. En polisman får lämna rapporteftergift om brottet
med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och det är uppenbart
att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter.
En polis får inte lämna rapporteftergift (låta bli att rapportera) om den som begått brottet är en annan polisanställd. Om vi underlåter att rapportera ett brott som lyder under allmänt åtal begår vi tjänstefel. Vi löper risk för disciplinära åtgärder. Till och med avsked. Vi låter alltså bli att ta upp missförhållanden internt, för i samma ögonblick som vi anförtror oss till en kollega med polismans befogenhet har vi också lagt ett aktionskrav på denne. Att vara den som gör en anmälan mot en kollega är behäftat med mycket stora risker för karriären. Som polisanställd vill man inte sätta en vän i den positionen. Rapporteringsskyldigheten innebär att det blir tyst. Tyst som i graven. Detta motstridiga regelverk är något som varje polis har i ryggmärgen. Det är en av grunderna till tystnadskulturen och till många av de problem som uppdagas med #nödvärn.
Av detta får vi följande resultat:
- Det blir ett moment 22 som gör det i princip omöjligt att arbeta med utvecklingsarbete internt inom polisen.
- Det är i praktiken inte möjligt att prata om kränkande beteenden när de gått över gränsen till att bli brott. Alla vet att det inte ens är någon idé att prata om det i ett tidigare skede.
Det är alltså mycket svårt att arbeta med frågan som brottsutsatt och polis. Det går i princip inte att dela sina erfarenheter om man inte vill göra en polisanmälan. Alla vill ju inte polisanmäla. Det är lätt att sätta sig in i motståndet mot att polisanmäla en kollega, som också är polisanställd. Att vilja skapa en bättre arbetsplats genom att gemensamt ta upp och rensa ut gammal skit, som vi nu gör i ett i stängt forum, riskerar att bli en kvarnsten om halsen.
Viktigt att veta när man pratar om metoo är att anmälningsgraden vid sexualbrott är så låg som 10 %. Men det finns anledning att tro att den kommer att öka i samband med metoo.
Alla polisanställda vet vad som gäller med rapporteringsskyldighet och underlåtelse. ALLA vet det. Med den vetskapen borde polisledningen agerat så snart de förstått att ett metoo- upprop kunde komma från polissanställda. Det är en otrolig press för alla att arbeta med att samla in berättelser om brott och veta att man samtidigt gör något brottsligt. Detta trots att vi följer exakt samma modell som alla andra Metoo-upprop. Vårt arbete består av att samla in och anonymisera.
#nödvärn
Trots att det alltså är förbjudet så har nästan 5000 polisanställda kvinnor anslutit sig till #nödvärn för att berätta om och diskutera metoo-relaterade händelser. Det är ett fantastiskt förtroende för oss som leder arbetet i skuggan av olika överhängande hot. Rapporteringsskyldigheten har varit ett stort orosmoln från dag ett. I styrgruppen har vi försökt hitta sätt att hantera detta för att försöka skydda de som är polisanställda från att begå underlåtenhetsbrott. Det handlar det om absolut tillit när man som utsatt lämnar ut sig och sin berättelse. Men vi kan inte skydda människor i system där det finns motstridiga regler och lagar.
I #nödvärn lägger vi grunden för det fortsatta utvecklingsarbetet inom polisorganisationen. Vi i styrgruppen för #nödvärn har fått ett förtroende att driva denna sakfråga eftersom ingen inom polisorganisationen har lyckats med detta tidigare, knappt i enskilda ärenden och absolut inte på organisationsnivå. Vi ser tydligt de strukturer som gör det omöjligt för polisen att komma tillrätta med detta och som skapar en rundgång av problem, istället för att komma framåt och uppåt.
Möjlighet
Metoo innebär en fantastisk möjlighet att komma tillrätta med beteende och attityder som skadar medarbetare, försämrar arbetsmiljön och radikalt drar ner arbetsprestation. Kränkande beteende har en tendens att eskalera och då drabbas ännu fler. Medarbetare, familj, organisation, ja faktiskt hela samhället drabbas när enskilda individer tillåts att breda ut sitt kränkande beteende inom en så viktig aktör och myndighet som Polisen.
Bristen på adekvata och anpassade rutiner gör att små problem tillåts växa och bli stora. Det drabbar enskilda medarbetare som ensamma måste hantera härskartekniker, sexism, sexuella trakasserier och även brottsliga handlingar som övergrepp.
Vad händer när Polisen målar in sina anställda i ett hörn och det inte finns en praktisk möjlighet att diskutera problem på arbetsplatser? Då kan människor som inte har en fullgod inre moralisk kompass eller som har en egen agenda kan systematisk utnyttja bristen på rutiner.
Historiskt ser vi också att varken polismyndigheten och fackförbund har kunnat hantera dessa frågor på ett bra sätt. Enskilda polisanställda tvingas ta konsekvenserna av bristande ledarskap och omöjliga situationer. Om en anställd anmäler en arbetskamrat för sexualbrott, hamnar den drabbade i ett extra utsatt läge. Det finns stor risk för hot och övergrepp i rättssak. Hela bördan läggs på den som redan är i ett utsatt läge.
Metoo handlar uteslutande om att lyfta strukturella fel i organisationen och i samhället. Metoo handlar inte om att enskilda ärenden ska granskas. All förändring i det stora, börjar i det lilla. Det är därför Metoo är en sådan kraft. Enskilda människor har förstått att de kan påverka många till en positiv förändring genom att berätta sin historia.
Men inom polisen har det istället blivit en hetsjakt från de interna utredningsavdelningarna inom polisen, SU (Särskilda Utredningar) och PAN (Personalansvarsnämnden). Hetsjakten riktar sig mot brottsoffren och de som engagerar sig för att få en bättre arbetsmiljö fri från sexism, sexuella trakasserier, övergrepp och härskartekniker. Det har blivit en fullständigt horribel situation där brottsoffer får bära hela bördan av de systemfel som finns inom Polisen.
Man kan alltid se allt från olika håll men i detta läge är vi inte betjänta av paragrafryttare. Metoo är ett undantagstillstånd där fokus ska att förändra dåliga strukturer i en större kontext. Vi behöver tydliga riktlinjer på hur vi ska hantera detta undantagstillstånd.
Handlingsplan och risk/skyddsbedömning
Detta är frågor som skyndsamt bör hanteras:
- Risk för hot och övergrepp i rättssak från trängda gärningsmän för att tysta offer
- Amnesti /rapporteringseftergift från §9 i Polislagen, för styrgruppen för #nödvärn och alla polisanställda som lämnat vittnesmål #nödvärn. Man kan fortfarande upprätta en vanlig polisanmälan om brott.
- Möjliggöra för alla polisanställda att känna sig trygga framåt
Metoo to-do för Polisen
#nödvärn tänker ta metoo från idé till verklighet. Förutom det självklara, att göra uppropet, så kommer vi att inspirera och arbeta för en förändring. Det är vår övertygelse att alla polisanställda vill och önskar ha en arbetsplats där alla kan nå sin fulla potential.
Vi kommer att publicera blogginlägg där vi tar upp strukturer, beteenden, bemötande, myter och tankevurpor, attityder och plattityder. Allt för att underlätta att ta diskussioner och börja arbeta konstruktivt med denna problematik. Metoo To-do vänder sig till polisanställda men det går självklart att använda för alla branscher. Följande åtgärder är enkla och självklara:
- En god arbetsmiljö kräver ett engagemang från ALLA medarbetare
- Respekt för sina kollegor är ALLAS ansvar
- Chefen sätter lägstanivån med sitt egna beteende – högre krav på och uppföljning av arbetsledare
- Efterlevd och uppföljd nolltolerans för kränkande beteenden
Signalerna av det som kommer fram genom #nödvärn är massiva och alarmerande. Det finns egentligen bara två sätt att se på detta. Antingen så är det ett problem med sexism, sexuella trakasserier och olika härskartekniker inom polisorganisationen. Då agerar man med allt man har. Eller så finns det inget problem och allt är bra som det är.
Vi emotser ett omedelbart klargörande och ställningstagande av polisledningen i denna allvarliga fråga.
/Styrgruppen för #nödvärn
Kerstin Dejemyr, polis
Meta Broddare, Fd polis
Maria Larsson, vd Social Navigation & Innovation Sverige AB
För kontakt:
Mail: info@nodvarn.se
Tel: 0708384848
nodvarn.wordpress.com 